Vad hände sen?

Hej hej hej hej! Veronica här, Denise har inte möjligheten att skriva så mycket själv, det blir mest korta statusuppdateringar på Facebook. Just nu verkar det som att hon har tröttnat på sjukhuset. Men jag tycker att hon ska fortsätta hänga där, inte för att jag inte saknar henne, utan för att jag vill att hon ska bli bra så snart som möjligt. Tro mig, jag saknar henne. 

Vi har liksom hängt med varandra nästan varje dag under ett par års tid, om vi inte träffats så har vi iallafall alltid växlat ganska många ord per telefon. Nu orkar hon inte prata riktigt lika mycket och de få ord hon orkar säga måste hon dela upp och välja väl. Samtidigt vill jag inte lägga mina problem på henne, för jag vill inte att hon ska behöva bära mer än hon måste. Mina småproblem håller sig nog några dagar till ändå.

Jag saknar hur hon brukade ringa och väcka mig på mornarna och hur hon bättre än någon annan lyckades få upp mig ur sängen och ut på terassen. Jag saknar hur vi brukade "promenera" sent på kvällarna. Jag saknar att få finnas där för henne. Men jag vet att hon kommer tillbaka, och jag väntar mer än gärna på att få hem världens bästa Denise igen.

Nu har hon tillochmed gått ett flertal steg och hon var så väldigt mycket piggare idag än vad hon var när jag träffade henne i tisdags. Allt går åt rätt håll liksom och jag tror att hon, om någon, med hennes styrka kommer klara det här galant. Min bebis Pebbles, du är så duktig.

Ett hundra femton dagar har nu passerat sen första gången jag träffade dig.

Ett hundra femton dagar av kärlek

Ett hundra femton dagar av lycka

Och ett hundra femton dagar med dig !


Måndagen var den längsta om nog den jobbigaste dagen i mitt liv, att under 8 timmar gå med en konstant oro,stress och undran.
Efter ha gjort ett 10 tal försök att nå dig på uppvaket och efter att ha blivit kopplad till var ända telefonist / sköteska på Huddinge sjukhus så ringer till sist min telefon. ett skyddat nummer. ur telefonen hörs en ensam skrovllig röst som med små ord sa "jag älskar dig", På mindre än en sekund så försvann den där elefanten som hade suttit på mitt bröst hela dagen. en otrolig lättnad kom över mig, och jag kunde inte vänta att få träffa dig.

Dagen efter så möter jag upp Veronica och Sara på Sollentuna station och tillsammans åkte vi till Huddinge sjukhus för att få träffa dig.
När jag kom in innanför dörren och när jag såg dig ligga där i kopplad till alla maskiner och syrgas på brast mitt hjärta, ville börja gråta men kunde inte. att se dig så där gjorde mig svag. du såg så hjälplös ut.
Kunde knappt röra dig för jag var helt säker på att jag skulle göra dig illa, fick inte ens pussa dig. allt jag ville var att styka bak ditt hår kolla dig ögonen och säga att jag älskar dig och ge dig en puss. men det gick inte.
men du tog mitt hjärta när vi var tvunga att gå ut när dom skulle vända på dig när du gjorde "Wall-eye-knee"
då fick jag en säkerhet om att allt var bra. Dagen gick och Mamma denise, Erica katie och joakim kom och jag och Veronica åkte hem.
Direkt när jag kom innan för dörren så började jag skaka och darra, och till slut kom tårarna. tårarna kom i floder, och slutade aldrig.
Efter ett samtal med Veronica så var mina nerver slamade igen, men sen så ringde du så kom tårarna igen, var flera år sen jag grät så mycket. men jag mådde bättre för att du mådde betydligt bättre.

När jag vaknade idag fanns det bara ett namn i mitt huvud, Denise !
Jag jobbade 6 timmar utan rast,kaffe lunch för att jobba in tid så att jag kunde få träffa dig så länge som möjligt.
När jag åkte till dig hade jag inte ätit något sen frukost och glömmde så klart att köpa lunch på vägen dit,
var så OTROLIGT skönt att få se dig må bra.
Du har säkert sovit 4½ timme av dom 5 timmarna jag har varit här. men det är så värt det,
Då och då stryker jag bak ditt hår och säger att jag älskar dig, vet inte om du alltid hör det, men ibland så säger du tillbaks och det känns bra. även fast du sover största delen av mina besök så känns det ändå skönt att vara här. och för dig så du vet att jag sitter där när du vaknar. efter ha tillbringar 5 timmar på en stol brevid din säng hållandes din hand så råkade jag ut för en liten olycka när dom skulle vända på dig. efter som jag hade suttit med bena i vädret så under 5 timmar så hade dom inte fått något blod och dommnat bort, så när jag ställde mig upp så hamnade jag på golvet lika fort.

Saken är att jag ÄLSKAR DIG DENISE ULLA ERIKA FALKENBORG 900113-4007 !

Jag älskar var ända centimeter utav din uderbara kropp och var ända tanke som du har.
Jag älskar dig, över allt, och vill bara tänka framåt på sommaren och på dig !

Du finns alltid i mitt hjärta varje sekund varje ande tag varje hjärtslag så går det en klocka i mitt huvud som säger "denise denise denise" jag ÄLSKAR DIG !

nu måste jag tyvärr gå för att besökstiden har varit slut i två timmar.

JAG ÄLSKAR DIG DENISE !