Vad hände sen?

Vaknade nyss av mig själv och va hyffsat pigg, snart kommer dom och väcker mig och förbereder mig för operationen så jag tänkte att jag skulle skriva ett snabbt inlägg bara :)
Usch vilken jävla natt! Vet inte när jag somnade, men tårarna ran fan hela natten och gick inte att få stop på, va så jävla rädd... det har lagt sig nu och nu är jag nästan bara taggad.
Oprationen tar som sagt lite längre tid än jag hade fått veta. 4 timmar sa min läkare men dom här säger 8-9 timmar. Låååång powernap för mig ;)

Ringde sjukhuset igår lite efter 5 och frågade om dom hade plats och personen jag pratade med visste att jag skulle komma och sa att jag kunde komma in efter 19. Åkte in och var hyffsat lugn i bilen, Mamma Erica och Emil följde med in. Tur det, dom frågade alla frågor som jag hade men inte kunde svara^^ Kunde knappt komma ihåg mitt eget personnummer^^ Efter fråge stunden var det dags att sätta i den där äckliga slangen i min arm, usch inget jag gillade om man säger så. Men det var jag inte ensam om haha några var tvungen att gå ut ett tag ;) söt :) Efter det fick inte dom vara kvar, och tårarna sprutade från mig så fort dom hade gått som om jag vore världens störrsta bebis (vilket jag iof va i lördags haha)
Tjejen jag delar rum med började fråga lite frågor om min operation, hon har varit här sen i onsdags och har gjort sin andra operation. Efter hennes första, som hon gjorde i den nedre delen av ryggen, hade hon fått ont i den övre och behövt operera ännu en gång. Men hennes måste varit värre efter som hon gjorde tidigare i ålder.


Oj nu måstre jag gå dom kom och hämtade mig nu, tidigare än dom hade sagt ^^